Kommer Kina ha tid att förändras till grön?

Kina är landet som utnämndes till syndabock under klimattoppmötet i Köpenhamn. Som världens största utsläppare av växthusgaser har de ögonen på sig. Samti- digt har landet de senaste trettio åren sett förändringar som ingen hade kunnat föreställa sig. Nu står Kina inför en historisk utmaning – att möta både klimathotet och befolkningens krav på höjd levnadsstandard.

Av Tobias Andersson Åkerblom

Glittrande skyskrapor. Mellan gigantiska legoklossar av stål och glas ru­sar varje dag uppemot 20 miljoner människor i Kinas ekonomiska huvudstad, Shanghai. Ett konstant dån av rörelse, biltutor och borrmaskiner. Byggdamm. Varje dag står en ny skyskrapa färdig.

Idag bor nästan hälften av alla kineser i städer, en enorm skillnad från början av 80-talet då motsvarande siffra var mindre än 20 procent. Den kinesiska urbaniseringen har kallats för den största folkvald­ ringen i mänsklighetens historia. Men utvecklingen kostar. Där det gamla Egyptens pyramider byggdes med slavars blod byggs det moderna Kinas skyskrapor med kol och olja. Höjd levnadsstandard leder till ökade utsläpp – för några år sedan gick Kina om USA och blev världens största ut­släppare av växthusgaser. För att det ska finnas något som helst hopp att begränsa klimatförändringen till två grader måste Kinas utsläpp att börja minska inom ett par årtionden, enligt en rapport från Stock­holm Environment Institute, SEI.

– Världen behöver att Kina och de snabbt växande ekonomierna visar en ny väg, säger Han Guoyi, forskare på SEI:s Kinaavdelning.

Ett svagt surrande är det enda som hörs när 28-­årige Ren Xiaomings eldrivna moped susar fram genom en grön allé långt norr om Shanghais centrum. Här ligger Fudan-universitetets nyaste campus och enligt egen utsago en av Kinas främsta institutioner på avancerade material så­ som sol­ och battericeller. Ren Xiaoming är doktorand här och forskar på tredje ge­nerationens solceller. Det är en bransch på frammarsch. Städerna kryllar av batte­ ridrivna mopeder som den Ren Xiaoming kör själv och redan i dag är Kina världens största producent av solpaneler:

– Staten kommer att fokusera mer och mer på det här, det är en bransch med en framtid. Så jag hoppas att jag kommer att kunna tjäna mycket pengar i framtiden, säger Ren Xiaoming.

När Kina 2007 som första utvecklings­land beslutade om ett sammanhängande program för att möta klimatförändringen var energiförsörjningen en central fråga. Då bestämdes målet att använda energin mer effektivt; att minska ”energiintensiteten” i ekonomin med 20 procent per femårsperiod fram till 2020. Samtidigt vill man öka andelen förnyelsebar energi i elnätet från ca 7 till 15 procent. I dag är Kinas ene­rgiförsörjning kraftigt beroende av fossila bränslen, framför allt kolkraft. Men den snabba ekonomiska utvecklingen gör att landet konstant måste utvidga sitt energi­nät. Utmaningen är därför att få biten som förnyelsebar energi står för att växa samtidigt som hela kakan växer med rasande fart – en utmaning som tycks i stort sett omöjlig. Internationella energiorganet IEA räknar exempelvis med att Kina nästan kommer att fördubbla sin kolkonsumtion mellan 2007 och 2030.

För bortom östkustens storstäder finns ett an­natt, mindre blankt och högteknologiskt Kina. En tjugondel av Kinas invånare lever idag på en nivå som motsvarar OECD­-län­dernas. Men nära halva befolkningen le­ver fortfarande under fattigdomsgränsen på två amerikanska dollar om dagen. Un­där de senaste årtiondena har kommunistpartiets legitimitet allt mer kommit att vila på att de kan leverera fortsatt ut­veckling och höjd levnadsstandard. Åtta procent är den magiska siffran. Staten är orolig att det kommer att leda till sociala oroligheter, våldsamheten och kaos om den årliga tillväxten sjunker under den takten. Ekonomisk utveckling är med andra ord en politiskt nödvändighet i Kina. Men det är en svår balansgång att gå för att undvika katastrof, både vad gäller klimatet och andra miljöfrågor. De senaste åren har det blivit tydligt för många kineser.

– Föroreningarna kommer att bli värre och värre. Hela tiden inträffar det jordbävningar, hagelstormar och torka. Fisken från floden är full av kemikalier, säger Ren Xiaoming.

Kina kommer att drabbas hårt av en glo­ bal uppvärmning. Redan idag har landet enorma miljöproblem. Norra Kina drabbas regelbundet av extrem torka, samtidigt som södern plågas av översvämningar och tyfoner. Den situationen kommer att förvärras inom de närmaste årtiondena, en­ligt den kinesiska statens första officiella rapport om klimatförändringen från 2007. Rapporten förutspår en temperaturökning på upp till två grader redan 2020, ett ökat antal naturkatastrofer och extrema väder­ fenomen samt kraftigt minskade skördar i ett land där stora delar av befolkningen fortfarande livnär sig på jordbruk. Om och när Himalayas glaciärer smälter försvinner tillflödet till Yangtzefloden och Gula Flo­ den, den kinesiska civilisationens vagga. Redan nu är Gula Floden delvis torrlagd under perioder. Till skillnad från för några år sedan ser Kina klimatförändringen inte längre som ett problem för västvärlden. Regeringen är smärtsamt medveten om att det inte längre är ett alternativ att bara hålla sig till linjen att de länder som har det historiska ansvaret för klimatförändringarna ska stå för lösningen. Om inte Kina agerar så är det ytterst de själva som drabbas.

Kinas bud under klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december låg ganska nära den inhemska politik som man redan för. Det handlade, precis som i det nationella programmet om att sänka ekonomins energiintensitet och att öka andelen för­nyelsebara energikällor. På grund av landets snabba ekonomiska utveckling innebär detta visserligen att de totala utsläppen kommer att fortsätta öka, men i mycket lägre takt än vad som annars skulle vara fallet. De förändringar som Kina genom­för och har genomfört ska enligt egen beräkning undvika utsläpp på 950 miljo­ner ton koldioxid till i år. Det är nästan 20 gånger så mycket som Sveriges årliga utsläpp. Att rakt av minska utsläppen är inte lätt gjort. Inget annat land har tidigare lyckats med att minska sitt bero­ ende av fossila bränslen i samma utvecklingsskede som Kina är i nu, med snabb industrialisering och urbanisering. Både den industriella revolutionen i Europa och andra asiatiska länders ekonomiska uppsving under andra halvan av nitton­hundratalet byggde i hög grad på att energiförbrukningen ökade i högre takt än den ekonomiska tillväxten. Därför finns det inga färdiga mallar.

– Är det görbart? Svaret är att vi inte vet. I teorin, ja. Men i praktiken finns det inga historiska exempel, säger Han Guoyi.

Det som görs än så länge räcker inte om den globala uppvärmningen ska begränsas till två grader. Stockholm Environment Institute har sammanställt en rapport tillsammans med inflytelse­rika kinesiska ekonomer om hur Kinas utsläppstrend skulle kunna vändas. De menar att trots att Kinas historiska per capita utsläpp är betydligt lägre än industriländernas så kommer de att nå världs­genomsnittet inom 10–20 år. Då kommer deras förhandlingsläge i internationella sammanhang att försämras betydligt. Och oavsett ansvarsfrågan så kvarstår faktumet att om inte Kina och andra snabbt växande ekonomiers stigande utsläpps­ kurvor vänder inom ett par årtionden så kommer världens samlade ansträngning­ ar att vara förgäves.

Enligt rapporten kan Kina inte klara av att genomföra de förändringar som behöver göras på egen hand. Enligt Han Guoyi så kan de ta sig ungefär halvvägs på egenhand. Om resten av världen vill undvika katastrofala klimatförändringar så måste vi börja arbeta tillsammans, oavsett om det finns globala klimatavtal på plats el­ler inte.

– Om Kina ska spela den roll som det tilldelats av vetenskapen med den hastig­het som krävs, så måste omvärlden sam­arbeta. När du inser det så når du punkten där du inser att detta inte alls handlar om Kina, säger Han Guoyi.

Rapportens författare menar att det in­ternationella samfundet framför allt kan bidra med finansiering och investeringar i teknik som möjliggör omställningen till ett mer hållbart samhälle. Men de listar även en lång rad åtgärder som Kina bör vidta, exempelvis att införa en kol­skatt och ta bort subventioner för fossila bränslen. I oktober i år presenterar den kinesiska regeringen sin 12:e femårsplan, med de huvudsakliga riktlinjerna för de kommande årens politik. Hur mycket den kinesiska staten väljer att satsa på en grön framtid kommer att visa sig då. Även om Ren Xiaoming till sin egen fördel tror att tekniken kommer att utvecklas otroligt fort de närmaste åren så hoppas han ock­så på politisk initiativkraft:

– Solenergi är framtidens teknologi, men självt är det långtifrån nog. Det mås­te också finnas politisk styrning för att på­verka folk att minska utsläppen. Tekniken kan bara ses som en långsiktig strategi, säger Ren Xiaoming.

Källor:

Kinesiska statens National Assessment Report on Climate Change, 2007

Going Clean – The Economics of China’s Low-carbon development, Stockholm Environment Institute, 2009

A Balancing Act – China’s Role in Climate Change, Stockholm Environment Institute, 2009